godis

Godis – Alla älskar godis..

Godisets historia sträcker sig många år tillbaka i tiden

Sötsaker, karameller, godsaker, konfekt, gott, snask, namnam osv. Kärt barn har många namn!

Godisets historia sträcker sig många år tillbaka i tiden. Chokladen kom först men ärså stor i sig själv att den förtjänar en helt egen historia. Det sägs ofta att Gustav Wasa var Sveriges första godisgris trots att ingen egentligen vet hur mycket sötsaker han åt. Vad man vet, och vad som finns väl dokumenterat, är att han älskade marsipan som ofta beställdes från dåtidens apotek och benämndes som ”hjärtsocker”. Då var socker ännu en mycket dyr och exklusiv importvara som mer eller mindre bara åts av de rika. Det skulle dröja lite innan godis fanns i var mans hem.

I slutet av 1800-talet kom industrialismen och gjorde det snabbt och lätt att tillverka godis i mängder. På 1930-talet började svenskarna sin vandring mot att bli godisfantaster på allvar. Godistillverkningen hade tagit ordentlig fart då vi i Sverige själva hade blivit duktiga på att ta fram socker och priserna blev lägre. Vi började också lära oss att tillverka gelégodis som till exempel sega råttor som är en populär produkt än idag. Allt eftersom tiden gick kom vi på fler och fler anledningar
till att få unna oss den där godispåsen. Godis dök tidigt upp som ett stående inslag på biobesöken och är lika självklart än idag. Lördagsgodiset kom till när vi på 60-talet började få ledigt på lördagarna.

Påskäggen blev av papp och fylldes med godis och vi började klä ut oss på Halloween när vi anammade den amerikanska traditionen med ”bus eller godis”. Den riktiga explosionen kom på 1980-talet när hälsovårdsnämnden sa ja till att vi skulle få lov att plocka ihop vårt eget godis i butikerna. Bara man använde slev eller skopa när man plockade ihop precis den blandning man själv
ville ha. Smågodiset var fött på riktigt och försäljningen av godis rusade iväg uppåt. Mängderna som säljs har gjort lösgodis otroligt billigt. Lösgodis idag kostar nästan precis lika mycket som när de första lådorna för att plocka själv ställdes upp.

Svenskarna äter så mycket som 17-18kg godis per person och år. Det är ungefär dubbelt så mycket som människorna i Europa och ser vi på resten av världen ligger vi i topp även där. Vi har några riktigt stora och duktiga godistillverkare kvar i Sverige men det mesta vi äter är importerat och gör oss till en av de största godisimportörerna i världen. Ja man kan inte säga annat än att vi älskar vårt godis.

Det finns en uppsjö med godis ute i butikerna. Populärast verkar dock lösgodiset vara som står för en tredjedel av allt godis som säljs. Vi har alla våra favoriter och små hatobjekt. Saltlakrits verkar vara det godis som är både älskas och hatas allra intensivast. Tänk att godissorter kan väcka sådana känslor hos oss! Surt godis äts mest av yngre, skumgodis är en riktig barnfavorit och gelégodis tycks vara älskad av alla åldrar. Ju äldre vi blir desto mer klassiska blir vi. Äldre söker sig ofta till de där askarna och påsarna som alltid funnits. Kanske är det känslor från när man var yngre man vill ta fram en stund igen?

Alla människor har en relation till godis. Vare sig man är en riktig gottegris eller inte gillar det alls så har vi alla minnen kring detta underbara livsmedel. Lördagsgodiset som barn, femöreskolorna som man hör äldre prata drömskt om, godiset man köpte på sitt första disco, godiset man inte åt av när det ställdes fram på tonårsfesterna för man ville ju inte verka barnslig, farmor som alltid bjöd på konstigt godis som inte alls var speciellt barnvänligt, fredagsmyset som åker fram när familjen samlas
och slappnar av inför helgen. För att inte tala om hur våra storhelger, påsken och julen, spenderas.

Godis, godis, godis och så kanske lite god mat på det. Alla har vi minnen förknippade med godis!

Godis. Ett livsmedel avsett enbart för njutning!